Vad boken saknar i lyrisk lätthet (allt) och sinnlig konkretion (nästan allt) kompenserar den med språkexistentiellt allvar. Jönsons diskursiva raseri är imponerande. På 60+ sidor ska den intresserade finna otaliga prov på vad språkvetare kallar nominalisering, mycken radikal typografi (opaginerade blad, kursiverade versaler, nerviga rader fulla av bindestreck), samt en hel del het luft. Kort sagt: Här skrivs på hög volym -- Om Johan Jönson her og her.