Language-dikten händer på nytt och hela tiden på nya sätt. Language-utopin om det offentliga rummets vara överallt och raserandet av historiskt förtryck är på många sätt en marxistisk tanke. Det är därför på ett vis oerhört ironiskt att språkmaterialister med language-författare inräknade, tvärtom ofta beskylls för att på högerpolitiskt, elitistiskt vis vilja stänga ute sina läsare.

Sigrid Nurbo: Sprawl s. 63.