Christensen är mästerlig när hon söker och skapar existentiell och ideologisk destabilisering off season. Som ensam flanör på gatan tänker hon mer på Edward Said än på skandinavisk uppvisning i osynlighet. Det är punk, kritisk teori, munter flört och normkritik mot en fond av naturaliserad exotism. Det hon gör halvt på lek och på knappa två tidskriftssidor blir som en suggestiv sång om frihet.

Et stærkt nummer af Vagant er ude. Især åbningsteksterne af Olaug Nilssen, et brev til Lars Aamund Vaage om at være forældre til et autistisk barn, Olaf Haagensen om Lampedusa og Helene Hovden Hareide om Nygårdsparken er en smashing trio. Tomas Forser har læst nummeret og overdriver selvsagt vildt i sin omtale af min spaltetekst om Agadir.