Hur ska man då förstå denna vändning - om det nu är motiverat att tala om en vändning? Sant är att Jäderlunds poesi tidigare har dragit sig undan dörrarna till en identifierbar "verklighet". Det betyder inte att den har tagit avstånd från det verkliga eller sinnliga. Inte heller har det varit svårt att se hur dikterna pekar utöver sig själva, även om vad de pekar på - en text, en målning, en vardaglig scen i en lekpark - varit mindre intressant än deras mångbottnade problematisering av pekandet som sådant.

Om ny Ann Jäderlund ici. Og fuld liste over anmeldelser ici.