Udden är riktad mot den hermeneutiska kritiken. Det är inte någon mer eller mindre avgörande ”förståelse” Johansson är ute efter, utan den rörliga läsningens utmanande, invecklande, självreflexiva praktik. Det performativa, görandet och händelsen, intresserar honom långt mer än meningen och uttolkandet. Kritikens föremål är för honom principiellt omöjligt att avgränsa. Verkbegreppet är upplöst. Anders Johansson skriver lika gärna om den maoistiska peruanska gerillan Sendero Luminoso som om Jorge Luis Borges.

Magnus William-Olssons ikke helt nye, men vældig fine anmeldelse af Anders Johanssons x-tremt bra (******) essaysamling Nonfiction.