Att vara kritiker är att sitta mitt i oron över att det kanske faktiskt inte, på ett djupare plan än den rena konsumentupplysningen, finns någon mening med det man gör, det vill säga: att ta ansvar över insikten att det finns frånvant spökbrus. Att man kanske aldrig kommer nå frem till ett samtal på lika villkor. Det är med andre ord precis som det brukar vara i livet. Och jeg antar att det är den här oförmågen till møte, den här ensamheten, som vi egentligen borde kalla för ärlig och trovärdig realism.

Aase Berg i 00TAL #30-31 2009. Plus medfølgende bog